Bakgrund
Lagotto Romagnolo är en gammal hundras och till förfäderna räknas ”urpudeln”. Det är en smidig, mellanstor ”kvadratisk” (lika hög som lång) hund med hängande öron. Den fäller inte sin päls, vilket uppskattas av många.

Till Sverige kom inte rasen förrän i mitten av nittiotalet. Från början var Lagotto en så kallad vattenarbetande hund som apporterade fågel och småvilt i nordöstra Italien.

När träskmarkerna försvann för ca 150 år sedan omskolades rasen. Jaktegenskaperna avlades bort och man började i stället använda den för att söka den dyrbara tryffelsvampen.

När man på 70-talet insåg att rasen höll på att försvinna på grund av korsning med andra raser, inledde man en stor inventering. Det bildades en rasklubb och slutligen erkändes rasen av den italienska kennelklubben, i mitten av nittiotalet.

Egenskaper
En typisk Lagotto är oöm och tålig. Det är en envis arbetshund med stor arbetsförmåga. Den har snabbt för att lära och drar gärna egna slutsatser. Ibland kan den lägga ihop ett och ett lite för snabbt. Ett roligt exempel är koppelträningen med den lilla valpen. Vi försöker locka den med lite hundgodis att gå framåt, men den förstår genast att "om jag vägrar gå så får jag godis". Samma sak när vi ska locka den uppför trapporna i huset första gången. Det gäller att vara tydlig och pedagogisk.

Rasen fungerar mycket bra som familjehundar, älskar sin "flock" och är gärna med på stoj och lek. Precis som alla hundar måste den ändå få ha sin egen plats där den kan gå undan och vara ifred. Om det finns barn i familjen måste de instrueras att inte störa hunden när den går och lägger sig på ”sitt” ställe.

Lagotton kan larma när det kommer någon, men är inte någon vakthund.

Den har stor fallenhet för att söka och näsan är det som styr när det är dags för promenad. Om du vill ha en hund som alltid är 100 procent fokuserad på dig när ni är ute och går ska du inte välja en Lagotto. Fokus ligger utåt mot alla intressanta dofter. Perfekt när det är dags att leta upp kantarellstället.
 
Eftersom jaktegenskaperna är mer eller mindre bortavlade fungerar det bra att ha hundarna lösa (där de får gå lösa vill säga). Skulle den få upp ett viltspår blir den intresserad men inte så distraherad att den springer bort, som jakthundar ibland kan göra. Den följer dig som flockledare samtidigt som den undersöker terrängen noggrant med sin känsliga nos.

Eftersom den också har vattenhundspåbrå älskar den att plumsa omkring i alla vattenpölar, gärna rena gyttjepölarna, men det är inte säkert att den gillar att hoppa i och simma om du tar med hunden till badviken.

Roliga övningar
En bra övning är att helt sonika gömma sig om hunden blir för intresserad av någon doft och glömmer att ha koll på dig. Det tar inte många sekunder förrän den kommer forsande och nosar upp ditt gömställe. Det är ett bra sätt att lära den att hålla fokus på dig på skogspromenaden.

Att nosa upp familjemedlemmar som gömt sig ute i terrängen eller andra sökaktiviteter är förstås något av det bästa den vet.

Vi rekommenderar verkligen att du går en valpkurs med din hund. Du kan få ut så mycket mer av din nya familjemedlem och lära känna den på ett bättre sätt. Det är också ett bra tillfälle att lära valpen att umgås med andra hundar, om det inte bor några hundkompisar i närheten.

Lagottons päls
Lagotto fäller inte sin krulliga ullpäls. För att inte filta ihop för mycket bör den därför klippas ner helt en gång om året. Däremellan behöver den hållas relativt kortklippt. Eventuella tovor får klippas bort löpande. Öronen måste rensas från päls redan från början. Där kan det annars samlas smuts och i värsta fall får hunden en öroninfektion.

Citat från Lagottoklubbens hemsida när det gäller färgen:

”Smutsvit enfärgad eller vit med bruna eller orange fläckar, brunskimmel, enfärgat brun (i alla nyanser) eller enfärgat orange. En brun eller mörkt brun mask accepteras.”